Mia Ohlson

Företag och hemsida
Äntligen! Idag har jag suttit framför datorn och gjort det sista. Numera är allt inskickat till sktteverket och bolagsverket med registering av företag och företagsnamn. För ett tag sedan sa jag att jag ville starta upp företaget under tiden jag var föräldrarledig för att ha tiden att sitta med det. Men veckorna gick, månaderna gick och nu, en halv vecka innan den är slut, så fick jag tummen ur och gjorde det sista. Så nervös jag var när jag tryckte på skicka. Usch, hoppas nu allt stämmer och att namnet går igenom. Jag har även skapat mig en egen domän och hemsida. Så snart ser ni mig i en ny skrud. Så är jag lite frånvarande här på bloggen så vet ni varför. Då jobbar jag förfullt med hemsidan så jag snart kan öppna upp den för er <3
 
Den magiska soluppgången
Måndag morgon igen. Snart är det nära att börja arbeta igen. Efter att jag har varit föräldrarledig i 1,5 år så är jag nu inne på sista veckan. Nästa vecka börjar min lille att skolas in på föris. Det är med blandade känslor att börja jobba igen. Skönt att få komma ut lite och träffa folk (och få egna pengar!!) som man kan prata normal med, men jobbigt för jag trivs så himla bra hemma och jag kommer att ha mindre tid att vara ute i naturen och fota. Så jag passar på nu att vara ute så mycket som jag hinner och som vädret vill ge mig. 
I morse var jag ute och hälsade den nya dagen välkommen. Jag körde till en sjö som ligger lite längre bort än den jag har runt hörnet. Där var det så himla fint med älvor som dansade och spegelblankt vatten. Men just när jag gick ut på en gamla och trasig brygga så började det svärma upp massor med getingar. Så det var fort där ifrån som gällde. Påvägen hem igen fick jag se denna väg och stannade till. Där var så fint med solen som gick upp bakom träden och dimman som låg längst marken. Hade inte sett någon dimma påvägen hit utan det var bara här, just på denna plats, som dimman låg tät längst marken.
Jag satte mig ner och såg dimman dra fram och andaste in den kyliga doften. Nu känns det att sommaren är påväg bort. Bilen visade endast 9 grader. Som tur var hade jag packat på mig bra med kläder och kaffet värmde gott också.
Eftersom Andreas har börjat jobba igen efter semestern var jag tvungen att köra hem åt precis när solen visade sig över topparna. Jag kollade en sista gång i backspeglen och fick se det här...
Jag tvärnitade, sprang ut ur bilen, upp med kameran och fotade som om det inte fanns någon morgondag. Som jag har längtat efter att se detta. Älskar när solens strålar lyser igenom träden och dimman dämpar skenen. Har aldrig sett det själv förut utan endast på alla fina bilder på insta och hoppas på att jag själv skulle få uppleva det någon dag.
Sol, dimma och träd, det är en härlig kombo det.
Även om jag kunde stå där fortfarande och fota så var jag tyvungen att slita mig och köra hem. Denna morgonen kommer jag nog aldrig att glömma. Veckan kunde inte börja så mycket bättre.
Kram <3
 
Månförmörkelse
Igår åkte jag ut strax efter nio. Denna gång skulle jag inte missa det. Det hade pratats om en delvis månförmörkelse och att denna såg man bäst precis då månen gick upp. Jag körde till platsen där jag vet att man ser månen bäst. Och javisst, där var den precis uppkommen över grantopparna med högra hörnet skuggat. 
Precis när jag steg ut i från dörren så började regnet droppa. Jaha, tänkte jag. Nu är det väl för molnig för att se när jag äntligen har lyckats ta mig ut. Men så fort jag stannade bilen för att ta det första kortet så slutade det. Himla tur. Och månen han var så fin, stor och alldeles lila/röd.
Jag körde en runda på skogsvägarna för att se om jag såg den något bättre från en annan plats. Älskar att köra om kring och leta. Ständigt på jakt efter det bästa platsen, bästa ljuset och bästa vinklen. Tillslut var det så mörkt ute att jag endast såg skenet från bilens lycktor och månljuset. Då körde jag hemåt igen, tacksam för det naturen ger oss.