I helgen har jag...
 
- Varit i tallskogen och kört på de vägar jag så ofta kör på. 
 
 
- Byggt massor med lego. Och myst. Och pussat. Gett varandra varma kramar.
 
 
- Plockar in kottar för att ha till julpynt. Åh vad jag längtar. Längtar till den första snön. Den första riktiga frosten och tills man får tända det första ljuset. Jag längtar nästan så jag spricker.
 
 
- Skiftningarna. Snart är hösten över, även om jag älskar vintern hur mycket som helst är jag inte redo att ta farväl av hösten, ännu.
 
 
- Vi går förbi det övergivna huset och jag kan inte förstå varför ingen bor i det. Det är ju så fint.
 
 
- Tänt ett ljus för Dante. Även om jag inte kände denna lilla pojk så känns det så nära. Några mil bort försvinner en pojke i tre dygn och jag har gråtit. Jag drar mina egna närmare och kramar dom extra hårt innan vi somnar.
 
 
- Firat pappan i huset på farsdag, med grötfrukost och kokt ägg.
 
Höstfotografering
 
En kall och vintrig marsmorgon fotograferade jag Olivia när lilla Lowa låg i magen. Så roligt att få göra en fotografering till nu när dom är fyra. Vi gick till skogs i den magiska höstsolen medans träden fortfarande hade sina löv kvar. Vi plockade kottar, skuttade och skrattade i massor.
 
Göm inte hjärtat, om ni vill se av mina fotograferingar
 
November
 
November, vi är inte riktigt vänner. Allt är mest bara grått och kalt. Ledig dag denna första fredagen i månaden och jag laddar inför jobbhelg. Vi går långa promenader under betonggråa moln och tycker ändå att det är något spöklikt med november. Vi kommer hem och gosar med Curley. Vi tänder ljus redan kl 4 då mörkret utanför börjar lägga sig. Vi myser i soffan under filt och äter varma kanelbullar. Kanske, kanske kan det finnas en chans att vi blir vänner någon dag, du och jag, November.