Första februari och dimman ligger tät över grantopparna
Oj, här blev så tyst igen, här på bloggen. Jag har tappat det lite och det är så fasligt svårt att hitta det igen. Jag har varit så trött, trött på att inte vi fick någon vinter här i söder. Trött på att allt är så dystert och mörkt. Trött på att vara trött hela tiden. Men nu är vi på rätt sida och jag vet att den ljusa tiden kommer snart, det är bara till att hålla ut.
I dag packade vi väskan med kaffe och något ätbart och åkte i väg till en skog vi inte har varit i innan. Regnet slog som spön i backen till en början med det var så skönt att få komma ut och andas. Och kaffet, det smakar ju så mycket bättre utomhus.
Ute i skogen känns det inte som att tråk-november ens inte har lämnat oss. Vi är fast med samma väder som för 3 månader sedan och det skrämmer mig så mycket. Jag kan nästan räkna de dagar på mina fingrar som vi ändå har haft frost och minusgrader. Svårt att veta om det är november eller februari just nu.
Men visst kan små regndroppar i en gran vara något utav det vackraste.
Men idag är det ändå första februari och jag är glad att jag tog mig genom januari.
Och tacksam det är jag över att få ha det här nästan precis utanför ytterdörren.