3 år utan dig

 
Idag är det tre år sedan du försvann, pappa. Bara på ett ögonblick försvnn du utan någon förvarning. Idag tar jag fram alla dom där korten som ligger mig som varmast om hjärtat. Korten från min barndom och där du finns. Nu finns du inte längre och jag saknar dig mer och mer för varje dag som går.
 
 
Detta kort tycker jag om allra mest om så det får stå i en ram på mitt nattbord brevid sängen. Jag önskar att vi kunde vrida tillbaka klockan för att få ge dig en sista kram och säga att jag älskar dig. Men tyvärr  så funkar det ju inte så, så jag viskar det tyst nu istället. Tårarna rulla ner för min kinder men jag låter det komma. Sorgen över att du inte finns mer är nästan outhärdig och jag vill så gärna att du skulle få vara med och se dina barnbarn växa upp. Lee fick ju aldrig chansen med att få träffa dig och du fick aldrig chansen att träffa Lee. Även om jag vet att du finns i närheten och håller koll på oss.
 
 
Tre år utan dig är tre för mycket.
Jag älskar dig, Pappa <3
 

En vit värld att vakna upp till

 
I morse var hela världen helt vit. Som jag älskar frost. Älskar vintern.
 
 
Jag och Lee var färdiga en halvtimma innan vi skulle åka för lämning på förskolan, så jag passade på att ta en sväng i det fina med bilen.
 
 
Så halt det var, var inte riktigt beredd på det. Så med snigelfart kröp jag fram. Men när jag fick se all frost med solens starka lyse i bakgrunden så var det så värt det. Hade jag haft mer tid så skulle jag dragit fram mitt stativ och tagit ett självporträtt där, i det vita.
 
 
Lee somnade i bilen så när vi var framme vid förskolan så fick jag väcka honom. Just då önskade jag att jag inte skulle behöva jobba utan kunde vara ute på upptäcksfärd.
 
 
Men tyvärr så var jag tyungen att lämna honom och själv köra vidare till jobbet. Men jag hoppas på fler frostiga morgnar och mycket snö till vintern.
 

Ren magi

Äntligen kom den där morgonen med frost, dimma och sol... åh vad jag har längtat efter detta. Det var nära att jag missade den. Ibland ska man även ha lite tur när det gäller att pricka in dom där guldkornen till magiska morgnar.
 
Vi hade precis dukat fram frukosten på bordet som jag tittade ut genom fönstret och fick se att det var dimma nere i dalen. Stod länge och trampade på samma ställe och ville verkligen ut. Var det verkligen så fint ute som jag trodde? Den senaste tiden har ju varit så himla grått så att det är en morgon med dimma och sol gjorde mig nästan helt galen. Till slut kunde jag inte vänta längre, utan gav Lee och Andreas varsin puss. Sa "ät ni, jag kommer strax". Slängde kameran över axlen och gav mig ut. 
 
 
När jag kom ut i bilen så var hela framrutan täckt av ett sådant fint frostlager att jag var tvungen att ta en bild på det. Så himla fint mönster.
 
 
När jag kom runt hörnet så såg jag att denna morgonen skulle bli något som jag kallar "rent magisk". Solen lyste med sina strålar genom träden och ner över dimman som låg tätt på åkern. Solstrålarna spred sig på ett sådant fint sätt att jag nästan började gråta. Allt var så himla vackert. Jag älskar att bo såhär och ha detta runt hörnet. 
 
 
Jag körde en litet sväng och man såg precis vart det var solen lyste. För där var inte marken vit längre utan blöt och det nästan rök ifrån den från all den värme som solen gav.
 
 
Jag körde ner i dalen för att se hur där såg ut i morgonljuset. Aldrig varit på den sidan samhällen förut och fotat på morgonen så idag tänkte jag att göra en chansning. Visste ju redan att bilderna innan fanns i kameran så jag skulle inte komma hem tomhänt om det inte skulle bli något. Men kolla, en liten fin dimma och solen som steg allt högre och högre. Detta är det jag lever för, det är här jag får min energi i från (självklart min familj också). Att få vara ute under tidiga morgontimman och uppleva detta magiska. Naturen är helt fantastisk och jag är så glad att jag har hittat mitt intresse med att få fånga det på bild.
 
När klockan visade att jag varit ute en timma var jag så otroligt kaffe sugen och hungrig så jag var tvungen att köra hemåt. Men efter frukosten gick vi ut en vända i skogen och där var det så otroligt fint men ljuset från solen som silades genom träden. Men dessa bilderna kommer i morgon.