Mia Ohlson

Vinter och Sommar
 
 
I natt kom snön åter, wiii :)
En överlycklig, över speedad Maria vaknade i dag för att hon visste att det skulle vara helt vitt ute. För i natt mina vänner har här varit en riktig snöstorm. Äntligen lite vitt på marken igen och ledig dag. Men till en stor besvikelse så började det typiskt nog att regna så fort jag stack näsan utanför dörren och termostaten visade plusgrader.. Så kameran fick ligga kvar på byrån innomhus medans jag och Lee gick ut och lekte i den blöta snön. Så med lite brist på nya bilder har jag redigerat två som vissar skillnaden på 6 månader. Vinter och sommar, Dött och levande.
En förmiddag i skogen
När jag hade lämnat av Lee på förskolan så skulle jag egentligen gå hem och sätta mig med jobb framför datorn. Men solen sken och jag hade ett sådant sug med att gå ut i skogen. Jag tänkte att jag ska passa på nu när jag har några timmar för mig själv. Så jag gick hem och hämtade en termos med kaffe, kameran och stativet och gick in i den bästa skogen jag vet.
Älskar stora, gamla skogar. Ljudet och ljuset är något så magiskt med dom och man känner lugnet. Ett lugnt som är svårt att förklara. Det har nog med tystheten att göra. Det är inte många minuter per dag som man har det helt tyst. Så därför är det så viktigt för mig att få komma ut i skogen lite då och då bara för att få vara. Sitta ner vid en mossig sten och dricka mitt kaffe. Det är lyx för mig och jag skulle aldrig i hela min värld byta det mot något annat.
 
 
 
Ute i mörkret och kör
Igår kväll åkte jag ute en sväng efter mörkret hade gjort entré. Jag hade sett tidigare på kvällen att det drog in dimma efter att regnet hade upphört. Jag och Nell var ute och fotade dagens sista solstrålar då vi såg tjock vit dimma dra fram över åkrarna. Då bestämmde jag mig för att testa att åka ut när den blåtimman kom och fota.
Tycker det är så spännande att köra på små skogsvägar i mörkret. Allt ser så annorlunda ut. Älskar att ta bilen, höra på hög musik och bara köra. Hitta nya magiska platser. Allt runt om kring en är så tyst. Så stilla. Som om hela världen höll andan för ett slag. Men ett litet problem, jag är så himla mörkrädd men försöker med all min kraft få bort denna rädsla. Hatar det, för det gör att jag inte kan nå ut till det jag vill. Det sätter stopp för mig. Så för mig att åka ut själv i mörkret, hoppa ut bilen för att ställa upp stativet och vänta sisådär 5-30 sekunder är ett jätte steg för mig.
I går kväll var det väldigt dimmigt. På flera ställen såg man knappt trädtopparna för att den var så tjock. Det tråkiga är att nu blir det mörkt så snabbt efter att solen har gått ner. Ångrar faktiskt mig lite att jag inte kom på hur mysigt detta var redan i juni då nätterna är så ljusa. Men jag blir lycklig över att veta att juni kommer igen och då är jag redo.
Som jag älskar dessa nätter <3