En vit värld att vakna upp till

 
I morse var hela världen helt vit. Som jag älskar frost. Älskar vintern.
 
 
Jag och Lee var färdiga en halvtimma innan vi skulle åka för lämning på förskolan, så jag passade på att ta en sväng i det fina med bilen.
 
 
Så halt det var, var inte riktigt beredd på det. Så med snigelfart kröp jag fram. Men när jag fick se all frost med solens starka lyse i bakgrunden så var det så värt det. Hade jag haft mer tid så skulle jag dragit fram mitt stativ och tagit ett självporträtt där, i det vita.
 
 
Lee somnade i bilen så när vi var framme vid förskolan så fick jag väcka honom. Just då önskade jag att jag inte skulle behöva jobba utan kunde vara ute på upptäcksfärd.
 
 
Men tyvärr så var jag tyungen att lämna honom och själv köra vidare till jobbet. Men jag hoppas på fler frostiga morgnar och mycket snö till vintern.
 

Ren magi

Äntligen kom den där morgonen med frost, dimma och sol... åh vad jag har längtat efter detta. Det var nära att jag missade den. Ibland ska man även ha lite tur när det gäller att pricka in dom där guldkornen till magiska morgnar.
 
Vi hade precis dukat fram frukosten på bordet som jag tittade ut genom fönstret och fick se att det var dimma nere i dalen. Stod länge och trampade på samma ställe och ville verkligen ut. Var det verkligen så fint ute som jag trodde? Den senaste tiden har ju varit så himla grått så att det är en morgon med dimma och sol gjorde mig nästan helt galen. Till slut kunde jag inte vänta längre, utan gav Lee och Andreas varsin puss. Sa "ät ni, jag kommer strax". Slängde kameran över axlen och gav mig ut. 
 
 
När jag kom ut i bilen så var hela framrutan täckt av ett sådant fint frostlager att jag var tvungen att ta en bild på det. Så himla fint mönster.
 
 
När jag kom runt hörnet så såg jag att denna morgonen skulle bli något som jag kallar "rent magisk". Solen lyste med sina strålar genom träden och ner över dimman som låg tätt på åkern. Solstrålarna spred sig på ett sådant fint sätt att jag nästan började gråta. Allt var så himla vackert. Jag älskar att bo såhär och ha detta runt hörnet. 
 
 
Jag körde en litet sväng och man såg precis vart det var solen lyste. För där var inte marken vit längre utan blöt och det nästan rök ifrån den från all den värme som solen gav.
 
 
Jag körde ner i dalen för att se hur där såg ut i morgonljuset. Aldrig varit på den sidan samhällen förut och fotat på morgonen så idag tänkte jag att göra en chansning. Visste ju redan att bilderna innan fanns i kameran så jag skulle inte komma hem tomhänt om det inte skulle bli något. Men kolla, en liten fin dimma och solen som steg allt högre och högre. Detta är det jag lever för, det är här jag får min energi i från (självklart min familj också). Att få vara ute under tidiga morgontimman och uppleva detta magiska. Naturen är helt fantastisk och jag är så glad att jag har hittat mitt intresse med att få fånga det på bild.
 
När klockan visade att jag varit ute en timma var jag så otroligt kaffe sugen och hungrig så jag var tvungen att köra hemåt. Men efter frukosten gick vi ut en vända i skogen och där var det så otroligt fint men ljuset från solen som silades genom träden. Men dessa bilderna kommer i morgon.
 

Ute på vägarna

 
Den senaste tiden har det verkligen sett ut så här, regn och grått. Man vill ju ens inte sticka ut sin näsa utanför dörren. Men idag orkade jag inte bara sitta inne så när Lee skulle sova sin vila, satte jag honom i bilen och bara körde. Inget specifikt mål utan bara körde åt det håll som kändes bra. Tycker det är en sådan härlig frihetskänsla av att köra på ensliga skogsvägar man aldrig sett innan, lyssna på musik och göra tusen tals stopp längst vägen för att fota. Friare än så är svårt att känna sig.
 
Fredagsmyset idag är redigering av förskolebarnfotografering och bubblor i glaset. Trevlig kväll till er alla.