Vabb, vabb och vabb
En favoritbild på mini från 2017
 
Oj hej, jag har visst en blogg också. Förlåt att jag inte är här inne så mycket just nu men dagarna går i rasande fart och jag har haft så mycket annat att fokusera på.
 
Lee har haft två astmaanfall igen. Ett förra helgen som inte ville ge med sig så kl. 18 på lördagskvällen körde vi in till akuten för att sedan bli inlagda i Halmstad. Usch va hemskt det var att se denna lilla kille så "hjälplös". Ligga där i sängen kl. 3 på natten med en sensor på foten som läste av syresättnigen och hjärtslagen. Han såg så himla ynklig ut, min lilla krigare.
Som om inte det var nog så kom astman tillbaka i söndags. Så de sista dagarna har mer eller mindre nästan bestått av vabb känns det som. Idag t.ex. byttes jag och darling av i dörrhålet vid lunch, då var det hans tur att jobba och min att vabba.
Denna gång ville inte astman ge sig även om vi gav honom båda medicinerna så i eftermiddag fick vi en tid på  vårdcentralen. Doktorn lyssnade på lugnorna och gav oss tabletter och rådde oss att fortsätta med astma medicinen 2 veckor till. Så nu hoppas jag verkligen att det ska bli bra och att vi slipper detta på ett tag nu.
 
Känner mig helt matt och utpumpad. Det tar enormt mycket på krafterna att gå runt och ständigt oroa sig. Man sover inte så bra. Vaknar många gånger per natt bara för att se hur han andas och att han andas överhuvudtaget, usch!
I natt tänker jag att jag göra samma som igår natt. Lägga en madrass på Lee´s rum och sover där inne bara för att vara nära om det skulle behövas.