En sådan där morgonmagi letare

Som ni alla redan har förstått så har jag en liten förkärlek till att vara ute tidiga morgnar och fota solens uppgång. Det bästa jag vet är de dimmiga morgnarna när solens strålar silas genom träden på ett sådant där magiskt sett. Men för att uppleva något sådant måste man vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Det måste vara typ vindstilla ute och dimmigt. Älskar att sätta mig i bilen för att leta upp den där rätta platsen för att få uppleva det där magiska. Så i förra veckan när jag vaknade och såg att det var dimmigt ute så klädde jag mig varmt och körde ut på en liten runda.
 
 
Först körde jag den där skogsvägen jag har kört på så många gånger. Men just idag var jag lite tidig för att solen skulle orka sig genom den tjocka skogen. Men på hemvägen sken den upp över grantoppen och vägen blev som delad på mitten Ena sidan av vägen värmdes utav solen medans andra sidan fortfarande var kall med sin frost.
 
 
Är så glad över att jag har hittat mitt intresse och hur jag har kommit på att få allt till att fungera då man har en liten mini att ta hand om. Men det är faktiskt så enkelt att han få följa med mig. Han somnade så sött i baksätet denna morgonen medans vi körde runt och sov under den timman vi har ute. Men när han sedan vaknade tyckte han inte längre det var roligt att åka bil så då var det bara till att vända hemåt.
 
 
Men innan vi vände hem helt var jag bara tvungen att åka till mitt favoritställe. Ett ställe där jag vet att det alltid är magiskt under solens uppgång. Jag har visat bilder från detta stället förr t.ex. i detta inlägget och i detta. Denna morgonen var inte till någon besvikelse som vanligt. Men nu börjar Lee protostera allt mer högljutt att jag var tvungen att slita mig och bege mig hemåt.
 
 
 Men en sista titt i bakspeglen och fick se detta. Ååå vad jag älskar dess kyliga vinter morgnar. Sommaren är fin på sitt sätt men vintern den ligger mig nog lite närmare hjärtat. Vad är ni, sommar- eller vintermänniska?
 
Vardag | |
Upp