Mia Ohlson - Den magiska soluppgången

Den magiska soluppgången

Måndag morgon igen. Snart är det nära att börja arbeta igen. Efter att jag har varit föräldrarledig i 1,5 år så är jag nu inne på sista veckan. Nästa vecka börjar min lille att skolas in på föris. Det är med blandade känslor att börja jobba igen. Skönt att få komma ut lite och träffa folk (och få egna pengar!!) som man kan prata normal med, men jobbigt för jag trivs så himla bra hemma och jag kommer att ha mindre tid att vara ute i naturen och fota. Så jag passar på nu att vara ute så mycket som jag hinner och som vädret vill ge mig.

I morse var jag ute och hälsade den nya dagen välkommen. Jag körde till en sjö som ligger lite längre bort än den jag har runt hörnet. Där var det så himla fint med älvor som dansade och spegelblankt vatten. Men just när jag gick ut på en gamla och trasig brygga så började det svärma upp massor med getingar. Så det var fort där ifrån som gällde. Påvägen hem igen fick jag se denna väg och stannade till. Där var så fint med solen som gick upp bakom träden och dimman som låg längst marken. Hade inte sett någon dimma påvägen hit utan det var bara här, just på denna plats, som dimman låg tät längst marken.

Jag satte mig ner och såg dimman dra fram och andaste in den kyliga doften. Nu känns det att sommaren är påväg bort. Bilen visade endast 9 grader. Som tur var hade jag packat på mig bra med kläder och kaffet värmde gott också.

Eftersom Andreas har börjat jobba igen efter semestern var jag tvungen att köra hem åt precis när solen visade sig över topparna. Jag kollade en sista gång i backspeglen och fick se det här...

Jag tvärnitade, sprang ut ur bilen, upp med kameran och fotade som om det inte fanns någon morgondag. Som jag har längtat efter att se detta. Älskar när solens strålar lyser igenom träden och dimman dämpar skenen. Har aldrig sett det själv förut utan endast på alla fina bilder på insta och hoppas på att jag själv skulle få uppleva det någon dag.

Sol, dimma och träd, det är en härlig kombo det.

Även om jag kunde stå där fortfarande och fota så var jag tyvungen att slita mig och köra hem. Denna morgonen kommer jag nog aldrig att glömma. Veckan kunde inte börja så mycket bättre.

Kram <3